Wow.... Kolla 20 minuter in i den här videon :-)

Infotopia är tänkt som en informationsresurs om nätet och hotet mot nätet och integriteten för de som inte redan är så insatta eller redan frälsta. Hyrpistolerna från andra sidan sprider desinformation på löpande band och det behövs en motvikt.

Jag har dragit igång ett ning nätverk för att producera info om nätet och alla hot mot det och vår frihet riktad till de som inte är insatta och redan frälsta.

Jag behöver hjälp med det så kolla in infotopia och tyck till och ändå heldre gå med!

Infotopia är väll inget dundernamn men jag vill på något sätt anknyta till netopia som det lite är ett svar på.

I uppgörelsen avsäger sig Politiken inte rätten att åter trycka teckningarna, och tidningen ber inte om ursäkt för publiceringen av bilderna, men däremot för den kränkning som muslimer kan ha känt.

För lite för sent.

Antipiratbyråns Henrik Pontén fick stort medialt utrymme i helgen där han efterlyser hårdare tag i den svenska lagstiftningen mot fildelning. När en intresseorganisation går ut med dylika krav är det dags att börja dra åt sig öronen. Vad vill egentligen Antipiratbyrån?

En ganska vanlig taktik som används av lobbyorganisationer vars uppgift är att få till lagstiftning kring fildelning, är att påstå saker om andra länder. I Spanien påstod till exempel Ifpi i spanska medier att den svenska Renforsutredningen (där fildelare föreslogs stängas av från internet) togs emot med öppna armar i Sverige. Sanningen var att den sågades helt.

Ett annat minnesvärt exempel är hur svenska Ifpi påstod att fildelningen gått ner i Finland till följd av införandet av Ipred-direktivet, för att motivera dess införande här i Sverige. I Finland hade dock tv-bolaget MTV3 redan hunnit konstatera att så inte var fallet. Siffrorna var falska och upphovsrättsorganisationerna där fick ta tillbaka det offentligt.

På samma sätt lyfte Frankrikes dåvarande kulturminister, Christine Albanel, om och om igen fram den svenska Ipredlagen som exempel på framgångsrik internetpolitik. Tvivelaktig svensk statistik fick ligga till grund för västvärldens strängaste lagar på området. Sverige sågs, av den franska regeringen och upphovsrättslobbyn, som ett föredöme.

Det blir därför en närmast komisk rundgång när Henrik Pontén, utan att uttryckligen säga det, framhåller vissa av de franska åtgärderna mot fildelning som föredöme för svensk lagstiftning. Myndigheten HADOPI (la Haute Autorité pour la Diffusion des Œuvres et la Protection des Droits sur Internet) har bland annat den uppgift Pontén nu vill ge en svensk myndighet eller instans: skicka varningsbrev till misstänkta "fildelare". HADOPI skall snart börja skicka både massmail och varningsbrev på uppdrag av upphovsrättsinnehavare - men de franska internetleverantörerna är dessutom enligt lag skyldiga att samarbeta. Om de inte gör det hotas de av stränga vitesstraff.

Kritiker avfärdar dock myndigheten som en komplicerad, kostsam, meningslös och ineffektiv spam-maskin. Frågan är om Pontén och de intressen han representerar verkligen vill dra igång en politisk process för att skapa en sådan instans i Sverige. Särskilt som den turbulenta franska debatten, som gjort en stor del av den politiska klassen till åtlöje, borde förskräcka.

Det uppstår flera frågor om vad Pontén egentligen vill: Vilka tänker han sig skicka breven till? Och enligt vilka kriterier? Vem skall leta fram IP-adresserna? Vill han ha sänkta beviskrav?

Svaren på dessa frågor står att finna pusselbitar från både förslag till och genomförd lagstiftning runt om i världen. De fall vi nämner inledningsvis är dessvärre bara ett fåtal. Det pågår en krass internationell kampanj att förhindra utvecklingen på internet, en kampanj vars förhållande till sanningen är tämligen elastiskt.

I Brasilien får man höra att man är värst på att fildela, i Danmark, i USA, i Storbritannien, i Spanien, i Frankrike... en ändlös loop av falska anklagelser om hur förskräckligt illa det är regionalt. Ofta lyckas de övertyga makthavarna och medborgarna tvingas hjälplöst se på medan den ena lagen efter den andra drivs igenom. Men upphovsrättsindustrins företrädare tycks aldrig nöja sig med åtgärderna. När ett steg är taget, stampar de ivrigt för att få ta nästa. Vi kan inte låta bli att undra när de kommer att bli nöjda. Blir de någonsin det?

Svaret man kan gissa sig till, baserat på historiska insatser från grupper som antipiratbyråer, Ifpi och andra särintressen, är djupt oroande.

En sak är dock säker. Henrik Pontén och antipiratbyrån lyckas alltid stärka Piratpartiet. Varje gång de går till attack mot fildelare växer vi. Med detta i bakfickan, vill vi därför tacka Antipiratbyrån för att de tycks ha bestämt sig för att ägna valåret 2010 till att hjälpa Piratpartiet in i riksdagen. Det innebär att efter höstens val kommer det att finnas åtminstone ett parti i Sveriges riksdag som sätter käppar i hjulet för upphovsrättsindustrins frammarsch.

Plutokratmedia verkar inte vilja ge pp utrymme att bemöta Pontén, så sprid detta vidare!

Idag ringde mamma för att beställa tid hos barnmorskan åt mig, men det blev ju inget eftersom att dom helst inte skriver ut p-piller till ungar under 15 år (jag är 14).
Men om vi ville kunde vi få komma dit på samtal, med pojkvännen med såklart. Få kondom eller nåt också.
Och OM vi nu går på samtal kommer hon ju få redan på våra åldrar, och då han är äldre än mig begår han ju rent lagmässigt våldtäckt på mig om vi har sex (av just den anledningen vill dom inte skriva ut p-piller, dom främjar till brott om dom skriver ut då)
Men om dom nu istället är villig att ge oss en kondom främjar dom ju fortfarande till brott ?

Fucking djävla moralism som skadar våra ungdomar!

Flickan har ändå tur - hur är situationen för de ungdomar som har hatiska moraliserande föräldrar?

Antingen griper de mig och kör mig till häktet för drogtest och blir sedan anmäld för ofredande. Eller så tar jag bort bilderna ur mobilen och är plötsligt inte längre misstänkt för något brott alls.

Såg detta igår och tänkte att det borde man uppmärksamma. Men avtrubbad som man är (poliser har ju betett sig så här sedan början av 90-talet minst - intressant reflektion av Oscar om det) så blev det aldrig nått.

Nu ser man att det blivit bloggbävning - Tack bloggosfären för att ni inte är lika avtrubbad som mig!

Krimnologen Lucia Zedner har påpekat att denna process har gått igenom tre faser. Först var det de farliga människorna som skulle övervakas, men det visade sig vara så pass komplicerat att finna de farliga att man var tvungen att börja tänka i risktermer istället. Det var dock mycket svårt att även finna vilka människor som man borde övervaka när man laborerade med sannolikhetstal, så man fick till sist övervaka alla. Processen har alltså gått från att övervaka farliga människor, till potentiellt farliga människor, till samtliga medborgare.

Absolut obligatorisk läsning om den italienska nyfascismen, dess kopplingar till EU:s säkerhets och migrationspolitik och inte minst stockholmsprogrammet.

Det näms inte, men det är också här rymdbolagets exporterade övervakningsutrustning kommer in.

Verkligen är tvärtom att yttrandefriheten och upphovsrätten är så beroende av varandra att man kan tala om två sidor av samma mynt. För upphovsmännen är yttrandefriheten helt grundläggande och nödvändig för allt nyskapande. Omvänt är yttrandefriheten i praktiken beroende av upphovsrätten. En förutsättning för att en stor del av den fria samhällsdebatten är att den som skapar detta, exempelvis en journalist, får betalt för sitt arbete. Genom en fungerande upphovsrätt garanteras dessutom upphovsmannen att få sitt namn kopplat till verket vilket fungerar som en kvalitetssignal för användaren samt skapar ”cred” för upphovsmannen

Först vill jag tacka antipiratbyrån för att de börjar föra en öppen debatt, och inte bara envägspropaganda och fulpåverkan bakom kulisserna. Lite trist dock att de inte tillåter anonyma kommentarer eller ens välkända 'nic'. Men det går ju bra att svara på egna bloggar:

Det citerade stycket ovan innehåller gott om fel, det är verkligen välgörande för debatten att vi får en möjlighet att reda ut detta.

Ingen hotar den ideella upphovsrätten

Om vi börjar i slutet, med rätten att få kredd (cred) för det man skapar så är det ingen som hotar eller ifrågasätter det. Det är en urgammal sedvanerätt formulerad som 'äras den som äras bör'. Den är troligen starkare på nätet än vad den någonsin tidigare varit någonstans.

Det som däremot ifrågasätts är det godtyckligga privilegium som följer med upphovsrätten - det kommersiella kopieringsmonopolet. I synnerhet är folk rasande på att det aggressivt utökats till att gälla även privat ickekommersiell kopiering.

Det är alltså upphovsrättsindustrin som attackerar nätsamhället och filderare via en aggressiv juridisk privilegieexpansion. Det är inte nätsamhället och fildelarna som attackerar upphovsmänen eller deras rättigheter.

Yttrandefrihet och upphovsrätt hör inte ihop.

Yttrandefriheten är rätten att säga, skriva och sprida vilken uppfattning man vill. En grundläggande frihet som alla har men det ingår ingen rätt att få betalt för att man yttrar sig. Upphovsrätten är på inget principiellt sätt en förutsättning för yttrandefriheten. Tvärt om, koppieringsmonopolet med tillhörande begränsade citaträtt (som vad gäller bild, ljud och film är kattastrofalt begränsad i Sverige) utgör att hinder för yttrandefriheten.

Det var en gång

Det var en gång svårt att kopiera, det krävde stora kapitalinvesteringar. På den tiden hade upphovsmännen svårt att sprida sina egna verk, medan de som satt på kopieringsutrustning kunde tjäna stora pengar. Att det i det sammanhanget tillföll upphovsmannen ett kommersiellt kopieringsmonopol. så det kunde få sin del av kakan var rimligt.

Ville man nå ut med åsikter till en masspublik var det dyrt. Så till viss del skyddade kopieringsmonopolet även folks praktiska möjligheter att nyttja sin yttrandefrihet.

Allmänheten hadde ändå inte medel att kopiera så de skadades heller inte av monopolet.

En ny tid.

Men nu är det en ny tid. Kopiering är gratis och alla har tillgång till det. Upphovsmännen kan sprida sina verk själv - alla kan sprida vilka verk de vill själv. Kopieringsmonopolet behövs inte längre ur vare sig rättviseskäl eller för att utnyttja yttrandefriheten. I och med att alla kan kopiera drabbar kopieringsmonopolet ochså allmänheten hårt. Att i det läget expandera kopierngsmonopolet aggressivt till att täcka även ickekommersiell kopiering är milt sagt underligt.

Om man betänker att kopiering är i var mans hand genom att den är en integrerad och oskiljbar del av digital kommunikation så går det inte att upprätthålla ett kopieringsmonopol för ickekommersiell kopiering med mindre än att invadera all kommunikation och avskaffa all rätt till förtrolig kommunikation. Det är ett svindlande högt pris som starkt urholkar yttrandefriheten, organisationsfriheten, opinionsbildande och i förlängningen demokratin. Med det med i avvägningen kan ingen sund människa försvara ett kopieringsmonopol för ickekommersiell kopiering.

Utöver det har upphovrättsindustrin attackerat mellanhänder, budbärare, med juridisk aggression och ytterst 'kreativa' tolkningar av medhjälp. Därigenom har det skapats en osäkerhet som hämmar utvecklingen av nya tjänster på nätet, hämmar både yttrandefriheten, kreatörers möjligheter att sprida sina verk och det nödvändiga sökandet efter en ny ekonomisk modell för kreativt skapande.

Därför står vi på olika sidor av barrikaden.

Därför kommer jag att rösta på Pirat Partiet

Därför kommer jag att stödja tekniskt motstånd.

Vi kommer att vinna, för vi är framtiden. Vi kommer att vinna för ni slåss inta bara mot oss, inte bara mot hela allmänheten - ni slåss mot historien.

Thomas Metzinger är känd för att, på en gedigen grund av neurovetenskap, förneka att någon människa någonsin skulle ha haft något distinkt “jag”. Vi har kroppar och vi har nervsystem som bearbetar information. Evolutionen har fört den mänskliga arten in på en udda väg – våra system för informationsbearbetning skapar illusionen av att “vara någon”, av att vår interaktion med omvärlden skulle utgå från någon slags individ.
Thomas Metzinger talar om “den fenomenella jagmodellen” som har en genomskinlig karaktär. Vi kan inte förstå hur den fungerar bara genom att känna efter, för vi känner genom den. Jagmodellen är, som Jan Söderqvists skriver, “kroppens perspektiv på omvärlden”.

Jag kan av någon outgrundlig anledning inte kommentera på copyriot så det kommer här istället:

Men...

Vi har förvisso en hårdvara, hjärnan. Den har förviss en massa inbyggd firmvare, som har förmåga att skapa mer programkod (firmvare+) i samspel med impulser från omgivningen.

En process som skapas är en 'jag känsla', 'självmedvetenhet' eller kalla det vad du vill. Egentligen är det inte en process utan en massa processer eftersom hjärnan är en massivt parallell hårdvara.

På de processerna kan vi sedan bygga fria val, avsiktlig medveten utforskning, och det kommer också att påverka firmvare+.

Nu... Att studera hårdvaran är en annan sak än att studera mjukvaran. Därtill har firmvare en avgörande roll här. Allt hänger ihop och det finns oräkniliga perspektiv att angripa det från som kompleterar men inte ogiltligförklarar varandra.

För 'jag' och 'medvetande' blir inte mindre verkligt för att det är mjukvara!

I synnerhet inte när det är mjukvara som hårdvara och firmvare är förutbestämd att försöka skapa om den fattas.

Det har vi vetat hur länge som helst. Att jaget skapas och sedan kommer trottsåldern då jaget, mer eller mindre smidigt och väl, lär sig anpassa sig till omgivningen.

Jag håller med Kristdemokraterna

Thomas Tvivlaren förklarar sig dock väl, mycket väl!